högtidstal svenskan
Det ska vara ett högtidstal på en typ minnes"samling" efter att pappa har varit död i 10 år. inte för att det kommer bli någon sån, men ändå. :)
Nu sitter vi här, 10 år senare. Tiden har gått fasansfullt snabbt, det tror jag alla ni kan hålla med om. Idag är det verkligen 10 år sedan min pappa, Clas Lustig, försvann ur våra liv.
Den första tiden efter att du var borta var jag rädd. Jag var så liten, bara elva år, och jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Alla kan nog förstå att det var väldigt förvirrande för mig. Jag vågade inte titta på foton med dig på, jag vågade inte ens kolla på resväskan du hade haft med dig till Stockholm innan du dog. Jag vet inte vad det var jag var rädd för, men rädd var jag.
Jag inbillade mig att du kom gående på gatan, att jag hörde din röst när jag satt hemma och drömde mig bort. Idag är det svårt att komma ihåg din röst. Minnen har börjat blekna, inte alla, men saker som din röst, och hur det kändes att ha dig nära mig, med både kropp och själ.
De goda minnena av pappa bär jag ändå med mig, och det kommer jag alltid att göra. Hur mycket jag än saknar honom, och hur ledsen jag än känner mig ibland, så är det de goda minnena och sakerna med pappa som man måste fokusera på. Som alla gånger när jag var ledsen och han kom och tröstade mig och mutade mig med godis. Eller alla gånger han envisades om att han hade rätt, även om alla, även han själv, visste att det inte var så. Och alla här inne har säkerligen någon gång fått se det där varma men luriga leendet han hade, det som fick en att känna att han hade något skumt på gång, som han så ofta hade. Till alla som inte fick vara med om denna underbara person, som aldrig fick träffa min vackra, fina pappa, ni har gått miste om något. Han var verkligen en person som berörde, som hjälpte en när man behövde hjälp och som alltid var stark. Jag har varit, och är, lyckligt lottad som hade turen att få denna fantastiska person som min pappa.
Ditt liv var inte en dans på rosor. Du hade länge problem med alkohol, men det klarade du dig ur. Att du sedan också hjälpte andra människor med samma problem och på ett sätt gick igenom samma sak flera gånger om, det är ett tecken på mod och styrka.
Idag ska vi minnas pappa, Clas, med glädje. Det gör i alla fall jag. Det finns inget annat sätt som man kan tänka om honom än med glädje. Min fina pappa, hoppas du har det bra där du är. Du vet att jag alltid kommer att älska dig, precis som många andra människor vid min sida. Ta hand om dig, så ses vi någon dag. Jag saknar dig.
å,va fint du skriver om din pappa.Jag fick allt en tår i ögat,jag vill verkligen minnas min pappa på samma vis om 10 år.!
åh gabbi. :( så fint. och visst ær det hemskt nær man inte længre kan minnas en røst..
Det var fint och jag tror nog att det kommer gå jättebra! Lycka till.
Älsk-Gabbi! Så otroligt fint skrivet! Verkligen! Vackert! Man blir nästan tårögd när man läser.
Var stolt älskade vän! :)
Saknar dig! puss o kram!
jättefint, usch. nu lipar jag.. Ingen borde förlora sin pappa såhär. Och du, som var så liten. Orättvist är vad det är. Jävla liv. Men vet du? Du har blivit en helt underbar tjej även om din pappa inte finns vid din sida på det sättet, så gör han det ändå. Vi måste tro att dom gör det. eller hur?
Gabbi
du är fantastisk
om jag hörde dig säga
de här orden, skulle jag
aldrig sluta gråta.
Jag önskar verkligen att
jag hade fått äran att träffa
din pappa och skratta med dig
varje gång
han trodde att han hade rätt:)
gabbi. jag vill också skriva nåt fint, som alla andra, men jag kan inte, jag gråter.
jag är så himla stolt över dig! och du förtjänar, som vanligt, det bästa. hjärta