FAN FAN FAN FAN
Aj, vad ont jag fick i min mage nu.
Aj aj aj aj aj
Bajs
jag ville inte detta ju
neeeej
don't let go
please don't
FAAAN
Aj aj aj aj aj
Bajs
jag ville inte detta ju
neeeej
don't let go
please don't
FAAAN
It's time..
okej. oj. Detta är ganska jobbigt måste jag säga. Nu går jag tillbaka till min gamla blogg. Som nu blir min nya. det gör ganska ont i mig, för det betyder att jag lämnar mitt fina år i England bakom mig.
Det är nog dags att skriva av mig. Jag har varit på väg i två veckor, sen jag kom tillbaka till Falköping, men det har liksom inte gått. Nu är jag här. Oj. Helt sjukt. okej vi tar det från början.
Den 30 juli kom jag tillbaka till Sverige. Några dagar innan det tog jag "farväl", om man nu kan kalla det så, av min dåvarande pojkvän. Det var nog det jobbigaste jag har varit med om i kärleksväg. Det var sjukt jobbigt, jag kan inte förklara känslan. Att inte veta om jag någonsin ska få träffa denna människa, som jag faktiskt älskar, igen. Aj, vad ont det gjorde. Vi bestämde oss för att ta en paus, det verkade som det bästa. För tillfället vet jag inte vart jag har honom, eller vart jag har oss. Jag tar dagarna som de kommer. Vissa dagar går det jättebra, andra går skit. Idag är en sån. Det är jobbigt. Kan bero på smset jag fick imorse. Det bara gör ont.
Sedan åkte jag ju. Jag lämnade min engelska familj, som jag också kommit att älska. Det är smärtsamt att lämna folk man tycker om så himla mycket. Men jag vet i alla fall att jag kommer träffa dom igen, jag vet att dom alltid kommer att finnas i mitt liv, och det gör inte det minsta ont i hjärtat ska jag säga er. Mina pojkar, puss på dom! Jag saknar att ha all energi omkring mig konstant, jag saknar att hoppas studsmatta, jag saknar att kramas och pussas och mysa, allra mest att mysa. Uscha. Men snart ska jag hälsa på. Det som gör ont är att inte veta när det blir.
Jag kom till Sverige i alla fall. Det konstigaste, för mig, var min känsla när jag såg underbara skånska kusten från flygplanet när det landade i Danmark. Jag fick ett litet lyckorus i mig. En fin känsla i kroppen. Jag var glad att vara där. Hur ont det än gjorde på samma gång, så kände jag glädje. Jag ville bara ner till tåget, fort som sjutton, så jag kunde anlända till Landskrona där min syster skulle möta upp mig. Och oj vilket mysigt välkomnande med kramar och ett "nejmen fy va snygg du är" från min fina syster. Det kändes bra.
Mina 10, eller 11, första dagar i sverige spenderades i mitt kära Skåneland. Kärleken till den delen av Sverige kommer aldrig dö ut hos mig. Jag lekte först slut på mig själv med Anna och Livia, hos min syster, vilket var hur mysigt som helst. Jag har ju saknat busfröna så mycket. Sedan drog jag vidare, för jag skulle till STUGAN. Kan ni fatta!? Okej, ni som inte vet, jag och några vänner har en stugan som vi hade som tradition att hyra 2 ggr om året. Detta har inte hänt på flera år, så äntligen. Även om det bara blev 4 av oss som var där hela tiden så var det så fint. Och Även om jag faktiskt kände av att det gått en lång tid och att mycket har hänt i allas liv och att alla har förändrats, så kände jag den där speciella gemenskapen som vi har. Det går nog inte ta bort. Vi hade några fina dagar i stugan, där vi mest umgicks och lekte fint med varandra. Sedan blev det fest hemma hos en av vännerna också, 80-tals tema! Vi var så snygga, ha ha ha! Men fint var det. Det var skönt att gråta ut mot Sannes axel (jag skulle behöva den just nu faktiskt...) men sedan var det ju lite smått sorgligt att jag somnade runt halv 1.. he. Well well.
Min mor, syster och Jessica kom och hämtade mig nere i skåne efter ett gäng fina dagar. Hej falköping. Det kändes inte heller så jättetokigt ibörjan, det måste jag faktiskt erkänna. Det var fint att träffa släkt och vänner. Men... tråkigheten från falköping började ju smyga på med en gång. Tyvärr. Jag tycker verkligen inte om att få den känslan här, men det får jag.
Jaja.
Nu har min syster flyttat till sin skola också. Det är bitterljuvt måste jag erkänna. Ganska tomt här hemma utan henne. Men det är bra för henne att komma hemifrån. Jag saknar henne här dock, hur mycket bråk det än var.
Jag siktar på att åka tillbaka till London i oktober, om någon är sugen, give me a shout! :)
(sen har jag lite smått seriösa planer på att börja plugga i malmö nästa höst.. ifall någon ville veta..)
Puss och kärlek på alla fina.
I'm back.
Det är nog dags att skriva av mig. Jag har varit på väg i två veckor, sen jag kom tillbaka till Falköping, men det har liksom inte gått. Nu är jag här. Oj. Helt sjukt. okej vi tar det från början.
Den 30 juli kom jag tillbaka till Sverige. Några dagar innan det tog jag "farväl", om man nu kan kalla det så, av min dåvarande pojkvän. Det var nog det jobbigaste jag har varit med om i kärleksväg. Det var sjukt jobbigt, jag kan inte förklara känslan. Att inte veta om jag någonsin ska få träffa denna människa, som jag faktiskt älskar, igen. Aj, vad ont det gjorde. Vi bestämde oss för att ta en paus, det verkade som det bästa. För tillfället vet jag inte vart jag har honom, eller vart jag har oss. Jag tar dagarna som de kommer. Vissa dagar går det jättebra, andra går skit. Idag är en sån. Det är jobbigt. Kan bero på smset jag fick imorse. Det bara gör ont.
Sedan åkte jag ju. Jag lämnade min engelska familj, som jag också kommit att älska. Det är smärtsamt att lämna folk man tycker om så himla mycket. Men jag vet i alla fall att jag kommer träffa dom igen, jag vet att dom alltid kommer att finnas i mitt liv, och det gör inte det minsta ont i hjärtat ska jag säga er. Mina pojkar, puss på dom! Jag saknar att ha all energi omkring mig konstant, jag saknar att hoppas studsmatta, jag saknar att kramas och pussas och mysa, allra mest att mysa. Uscha. Men snart ska jag hälsa på. Det som gör ont är att inte veta när det blir.
Jag kom till Sverige i alla fall. Det konstigaste, för mig, var min känsla när jag såg underbara skånska kusten från flygplanet när det landade i Danmark. Jag fick ett litet lyckorus i mig. En fin känsla i kroppen. Jag var glad att vara där. Hur ont det än gjorde på samma gång, så kände jag glädje. Jag ville bara ner till tåget, fort som sjutton, så jag kunde anlända till Landskrona där min syster skulle möta upp mig. Och oj vilket mysigt välkomnande med kramar och ett "nejmen fy va snygg du är" från min fina syster. Det kändes bra.
Mina 10, eller 11, första dagar i sverige spenderades i mitt kära Skåneland. Kärleken till den delen av Sverige kommer aldrig dö ut hos mig. Jag lekte först slut på mig själv med Anna och Livia, hos min syster, vilket var hur mysigt som helst. Jag har ju saknat busfröna så mycket. Sedan drog jag vidare, för jag skulle till STUGAN. Kan ni fatta!? Okej, ni som inte vet, jag och några vänner har en stugan som vi hade som tradition att hyra 2 ggr om året. Detta har inte hänt på flera år, så äntligen. Även om det bara blev 4 av oss som var där hela tiden så var det så fint. Och Även om jag faktiskt kände av att det gått en lång tid och att mycket har hänt i allas liv och att alla har förändrats, så kände jag den där speciella gemenskapen som vi har. Det går nog inte ta bort. Vi hade några fina dagar i stugan, där vi mest umgicks och lekte fint med varandra. Sedan blev det fest hemma hos en av vännerna också, 80-tals tema! Vi var så snygga, ha ha ha! Men fint var det. Det var skönt att gråta ut mot Sannes axel (jag skulle behöva den just nu faktiskt...) men sedan var det ju lite smått sorgligt att jag somnade runt halv 1.. he. Well well.
Min mor, syster och Jessica kom och hämtade mig nere i skåne efter ett gäng fina dagar. Hej falköping. Det kändes inte heller så jättetokigt ibörjan, det måste jag faktiskt erkänna. Det var fint att träffa släkt och vänner. Men... tråkigheten från falköping började ju smyga på med en gång. Tyvärr. Jag tycker verkligen inte om att få den känslan här, men det får jag.
Jaja.
Nu har min syster flyttat till sin skola också. Det är bitterljuvt måste jag erkänna. Ganska tomt här hemma utan henne. Men det är bra för henne att komma hemifrån. Jag saknar henne här dock, hur mycket bråk det än var.
Jag siktar på att åka tillbaka till London i oktober, om någon är sugen, give me a shout! :)
(sen har jag lite smått seriösa planer på att börja plugga i malmö nästa höst.. ifall någon ville veta..)
Puss och kärlek på alla fina.
I'm back.