'cause you've got the soul of the sun

Jag kan ju ge den glädjande nyheten, om ingen har fattat, att jag är kär kär kär kär kär. <3 puss på dig, för du är bäst. Vi har dock kommit fram till att detta var verkligen fel tidpunkt att träffas på :P. haha, han med nytt jobb i gbg nu, och jag med student och massa grejs inför framtiden. Men ändå, jag tänker iaf inte ge upp nu. <3

Hej och hå ja, student om 10 DAGAR. det är sjukt om nåt. wawawa. 5 juni 2008. Vi har beställt massa mat idag, och tårta! MUMS. den tårtan är så god. Nu är det typ vin, öl och dricka att fixa också. Och glass, om barnen inte skulle gilla tårtan, som alltid :p
Men hjälp, student. Jag vill inte att alla ska försvinna. Lite separationsångest har jag nu, även om det ska bli så sjuuuukt skönt att slippa plugget liksom. Men folket <3 Jag har ju inte kommit folk nära förrän nu, t.ex. Sara :) Hon är ju hur mys som helst, och jag hoppas verkligen vi kommer hålla kontakten! Och en till témys är nästan ett krav innan hon åker till Örebro tycker jag :o
Klassmiddag på onsdag hoppas vi på iaf! Sen är det grillfest i plantis för studenterna på fredag. Ållecamp söndag-måndag, alltså campa på skolan :D haha. jag har ingen aning hur det går till, men det blir nog bra. Sen är det Togaparty på tisdag nästa vecka! Sen avslutningslunch och så på onsdagen, och seeeeen STUDENT 2008. :O wow. läskigt.
 
Förresten så ska jag till Bosnien den 24 juni med Dejan och Marcus, mina små söta pojkar. :) hoppas det blir myspys.

Hum. nej, back to the philosophy-thing.. inte kulkulkul men alltså, ja, lite kan man väl göra. det är ju ändå lasse, min valspartner :D haha. ofta man dansar vals i korridoren med sin lärare. Lasse är niiice :D
Matteprov. yes. naturprov, yes. SEN SLUT.
gahi.
pusshej.
<3 ta hand om er.

och jag hoppas verkligen att ni får kul på siesta!

Nu sitter vi här, 10 år senare. Tiden har gått fasansfullt snabbt, det tror jag alla ni kan hålla med om. Idag är det verkligen 10 år sedan min pappa, Clas Lustig, försvann ur våra liv.

Den första tiden efter att du var borta var jag rädd. Jag var så liten, bara elva år, och jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Alla kan nog förstå att det var väldigt förvirrande för mig. Jag vågade inte titta på foton med dig på, jag vågade inte ens kolla på resväskan du hade haft med dig till Stockholm innan du dog. Jag vet inte vad det var jag var rädd för, men rädd var jag.

Jag inbillade mig att du kom gående på gatan, att jag hörde din röst när jag satt hemma och drömde mig bort. Idag är det svårt att komma ihåg din röst. Minnen har börjat blekna, inte alla, men saker som din röst, och hur det kändes att ha dig nära mig, med både kropp och själ.

De goda minnena av pappa bär jag ändå med mig, och det kommer jag alltid att göra. Hur mycket jag än saknar honom, och hur ledsen jag än känner mig ibland, så är det de goda minnena och sakerna med pappa som man måste fokusera på. Som alla gånger när jag var ledsen och han kom och tröstade mig och mutade mig med godis. Eller alla gånger han envisades om att han hade rätt, även om alla, även han själv, visste att det inte var så. Och alla här inne har säkerligen någon gång fått se det där varma men luriga leendet han hade, det som fick en att känna att han hade något skumt på gång, som han så ofta hade. Till alla som inte fick vara med om denna underbara person, som aldrig fick träffa min vackra, fina pappa, ni har gått miste om något. Han var verkligen en person som berörde, som hjälpte en när man behövde hjälp och som alltid var stark. Jag har varit, och är, lyckligt lottad som hade turen att få denna fantastiska person som min pappa.

Ditt liv var inte en dans på rosor. Du hade länge problem med alkohol, men det klarade du dig ur. Att du sedan också hjälpte andra människor med samma problem och på ett sätt gick igenom samma sak flera gånger om, det är ett tecken på mod och styrka.

Idag ska vi minnas pappa, Clas, med glädje. Det gör i alla fall jag. Det finns inget annat sätt som man kan tänka om honom än med glädje. Min fina pappa, hoppas du har det bra där du är. Du vet att jag alltid kommer att älska dig, precis som många andra människor vid min sida. Ta hand om dig, så ses vi någon dag. Jag saknar dig.

JAG KLARADE UPPSKRIVNINGEN IDAG. HEHE
jag är på gång på riktigt nu. nästa körlektion ska jag fråga sara, körläraren, hur hon tycker att jag ligger till.. om jag ska boka uppkörning kanske!? hum.
yey. det var lycka iaf. och framför allt lättnad!
62/65, det ni, inte illa. 10 poäng mer än godkänt.
heja mig ibland!

förresten så borde jag ju plugga nu, varför gör jag inte det?
böckerna bara ligger och skräpar bredvid mig, till ingen nytta.
lite illa.

jag ska till skövde sen. jag och mamsi. och vi ska fixa det sista till balklänningen, typ sy upp och sånt.
snart kan jag få hem den :d yey.

och skolan ja, det är stressig som sjutton. men på något sätt gillar jag den ändå.
den är så social. :) jag måste försöka fortsätta vara social mot människor efter studenten också. tänk vad tråkigt annars!

yeyeyeye
nu ska jag plugga ;D PUSS