'cause you've got the soul of the sun

Det är nu livet börjar.. Det är nu det ska börja iaf, och det känns som att det gör det. Jag har till och med ändrat lite på mina planer. Jag har kommit på att jag egentligen inte vill ha mitt liv planerat så som jag har det, jag vill ta det lite som det kommer. Vem vet, jag kanske träffar på någon trevlig engelsman och vad ska man då göra sen!?

Hjälp, det är verkligen bara en månad, cirka, kvar tills jag åker. Det är läskigt, men såååå spännande. Det jobbiga är allt jag ska, och måste, gör innan jag åker. En månad. På en månad ska jag packa ner hela mitt rum, eftersom mamma har tänkt att flytta medans jag är borta. På en månad ska jag åka runt till alla jag tycker om och säga hejdå, eftersom man inte vet när man ses nästa gång. På en månad ska jag hinna förbereda mig mentalt för det som komma skall, det blir nog det svåraste. Mitt liv får sig en liten vändning. England var för ett år sedan inte planerat in i mina planer. Idag är det verklighet. Det kommer hända. Tack och lov att jag inte är gravid bara.

Tankarna snurrar runt. Jag vill gå till mediumet. Marie har varit hos henne, jag vill också. Jag vill "prata" med min pappa. Jag vill veta om han är stolt över mig. Jag vill veta om han mår bra. Jag vill veta om han verkligen finns med mig, så som jag tror att han finns med mig. Jag vill veta om han tycker att jag gör rätt val i livet. Jag saknar honom. <3

Jag måste göra det bästa av mitt liv. Jag måste verkligen det.

puss på livet. livet är fint.