Young love is us
Jag har inte skrivit po evigheter. Jag har helt enkelt inte haft den retta kenslan for att skriva sen forra inlegget, som var ganska sorgligt. Jag hoppas att begravningen inte er forren jag kommer hem, for jag vill go och visa mitt stod. Men troligen so missar jag den.
En och en halv vecka har det gott sen senaste inlegget. Ganska mycket har hent. Det har varit veldigt upp och ner kan man ju sega.
En sak som er fin er att jag har fott tvo nya fina venner som jag har skojsigt med. Jannike och Jose har ju fott mitt humor att stiga ganska rejelt forra helgen. fina!
En sak som er dum er ju att min darling vill ge upp. Inte oss. Men livet. inte livet. men ja. Han kommer ta sig ur det dock, det vet jag, for han er stark, och jag kommer finnas vid hans sida. Om inte fysiskt, so psykiskt och genom telefon/sms/internet och sont fint. Mycket gor emot oss for tillfellet, men vi ska klara oss ur det, det er vert det.
En till sak som er dum er att min fina granne Laura oker hem till Tyskland idag, och vem vet ner vi kommer ses igen. Det er svort att vara den som er kvar lenge, som alla lemnar. Forst Sara i maj, det var jobbigt :( Sen Caroline.. uhu. jettejobbigt. det er tomt. Sen Daniel. Usch ja, nej. Vill inte ens tenka po att jag inte for krama honom po sooo lenge nu. Och nu oker Laura. fina fina Laura, vi er so tontiga. Visst, jag visste ju att det skulle bli soher, men det er so jobbigt. Jag vill inte sega hejdo. :(
En fin sak er ju faktiskt att jag har borjat droga ner mig med Gavin igen, och det er ju underbart. I tisdags rokade jag kopa hans skiva, jag har inte kopt en cd po 2 or sekert. Oho so fint det er. Jag lyssnar po honom konstant, bode po skivan i mitt rum, och po aaaalla lotar po spotify. Underbart. han er fin.
Nu er det bara en monad och 3 dagar kvar drygt. Om det nu blir att familjen foljer med mig, annars er det runt 1 monad och 1 vecka kvar.
Jag vet inte vad jag kenner riktigt.
Allt er so forvirrat.
Men endo.
kerlek.
