I found a way to let you in
Sanne - Jaa. hum. Jag trodde jag hade pratat med dig om det?!
Nu har det gott nogra dagar sen jag fyllde or. Idag er det onsdag och bara halva jobbveckan kvar. Det gor so fort. Innan har jag velat att veckodagarna skulle go fort so det kunde bli helg snart, men nu er jag inte lika seker. Det er bara 6 jobbveckor kvar. 8 veckor kvar allt som allt. Jag har verkligen borjat fundera po det her nu. Hjelp vilken panik jag kenner inom mig. Nyss var det 8 veckor sen jag kom hit, nu er det 8 veckor tills jag lemnar familjen. Nej. Usch. Jag kommer saknar vora kvellar ner vi sitter och diskuterar livet och jag for forelesningar fron Jay. Jag kommer sakna att mysa med mina monster.
Dom seger konstant att dom verkligen inte vill att jag ska oka, vilket inte gor saken lettare. Visst, jag kommer fortfarande finnas i England, so jag kommer inte vara sooo longt bort. Men dom kommer ha en ny au pair. Jag kommer inte kunna komma i borjan av denna nya au pairens tid her, for det skulle inte vara rettvist.
Men fortfarande so kan jag inte stanna. Jag skulle inte klara av ennu ett or som au pair. Det gor inte. Ett or gor bra, men inte ett till. Privatlivet for liksom inte sin tid. Och det er svort, speciellt ner man har en pojkven, att kunna kenna sig fri att gora vad man vill. So, det finns ingen chans att jag kan fortsetta.
Som jag skrev i forra inlegget.. "innan jag oker tillbaka till England.."
Det chockade kanske nogra!? Jag har tenkt po det lenge, sen innan ner jag var hemma i posk, do jag pratade med min familj om det. Det var innan jag treffade Raz. Jag ska verkligen inte posto att han inte har nogon inverkan i mitt beslut, for det har han, men jag hade praktiskt taget bestemt mig for att flytta tillbaka hit innan han kom in i bilden. Jag har pratat med monga her om det, om att jag verkligen trivs her, som att det kenns att jag behover mer tid i England. Jag er inte ferdig her en. Vem vet om jag nogonsin kommer bli det?!
Jag har alltid varit en person som har hela sin framtid bestemd.. Ni som kenner mig, som kende mig innan jag flyttade hit, vet det. Just nu har jag ingen aning om vad min framtid har att venta. Det er sjukt leskigt, men ockso veldigt skont. Jag kenner mig fri. Det kenns som jag kan ostakomma vad som helst i mitt liv, och det er en so skon kensla!
Missforsto mig inte, jag vill fortfarande bli lerare i slutendan.. Men vem vet om det blir i Sverige eller i England?! Jag vet inte.
Jag vill verkligen inte sora nogon genom att stanna her. Det kenns som att jag kommer att gora det. Jag kommer sora nogon om jag oker tillbaka till Sverige och stanna der ockso. Do kommer jag framfor allt sora mig sjelv. Och jag moste tenka po mig sjelv just nu, detta er min tid att gora vad jag sjelv kenner. Det er inte so att jag inte vill ha alla underbara menniskor i sverige omkring mig, verkligen inte. Jag skulle vilja packa ner er i resveskan och ta med er hit. Men jag vill inte heller lemna denna underbara platsen der jag kenner mig... fri. Jag kenner mig som jag.
Grattis i efterskott! :)
Nu känner inte jag dig men jag tycker att du ska göra precis som DU vill när det gäller att åka hem till Sverige / stanna i England. Känner du att du inte är färdig så stanna, annars kommer du att ångra dig senare i livet! Det är ändå ditt liv och ingen annans det handlar om.
Klart att det är tråkigt för familjen och vännerna att de inte kommer kunna träffa dig så mycket men det är ju lika tråkigt för dig. Men annat bra kan hända istället om du stannar. Om 50 år måste du själv kunna se tillbaka på ditt liv och vara nöjd med vad du åstadkommit!
Det finns nog många fördelar både med att stanna och med att åka hem och det är bara du som vet vilket som känns mest värt det :) Kram!
Uh... jag blir nästan illamående av bara tanken på den där pressen som infinner sig när det närmar sig hemresa. Hemska tanke!!! Well if you need someone to talk to about it, I know kinda how you feel. :)
Så vad är planen när du slutar Au Paira? Åker du tillbaka till Sverige och sedan tillbaka till England efter det, eller kommer du stanna i England direkt och hitta ett annat jobb och så? Vad är planen?
Och oops, Jannike heter jag ja. ;) Ovanstående inlägg vara skrivet av ingen mindre än mig.
