Mitt år i England

Dagen har varit soder, jag har varit lite depp idag faktiskt. Iaf po eftermiddagen.. Jag borjar verkligen sakna folk nu, jobbigt. Det kom ner jag pratade med dejan och sanne po msn. men jaja..

Det er so svort bara... Eftersom att pojkarnas gamla au pair, Gelina, fortfarande bor kvar i byn so treffar dom henne po skolan ner hon hemtar sina "nya" barn och ja, soklart so vill dom treffa henne och prata med henne, det fortstor jag ockso.. men det er svort for mig att bryta mig emellan, speciellt med rahul, den eldste.. Krishan er lettare.. Men ja, klart jag inte vill komma emellan dom, men det blir bara so svort.
Idag ner jag hemtade dom po skolan hemtade jag krishan forst, och der var gelina, han helsade och sen gick vi till rahuls ingong.. han tog long tid po sig att komma ut, so innan han kom hann gelina sega hejdo till oss och go med sina pojkar.. Hon gor samma veg som vi, so ner rahul kom so sa krishan till honom att hon hade gott for en stund sen, och dom slenger veskorna po mig och borjar springa, och hon hade gott for ett bra tag sen so jag visste att hon inte skulle vara precis utanfor grinden.. Jag blev jetteorolig, det er mycket trafik utanfor skolan ockso, so man vet aldrig vad som kan henda.. dom sprang so longt so jag inte sog dom lengre, uscha. leskigt.. Fy vad orolig jag blev och skellde po dom lite.. men jaja. dom sprang till henne, och... ja, jag vet att det liksom inte er so att dom inte tycker om mig, men det er endo svort.. Med tanke po att forra veckan so sa krishan vid ett tillfelle att "detta er inte ditt hus" och det kendes ju... men jag vet ju att dom inte menar det so dom seger det. men jaja.

Tankarna snurrar bara.
Tuff dag.

Imorgon ska jag bannemig inte sova bort all min ledighet, hur trott jag en er.

puss