Give me one more chance to see

Torsdag.. snart helg igen, dagarna går så himla fort.
Jag kommer få VG i svenska B.. och VG i Psykologi. och jag har chans på VG i naturkunskap B.. verkligen naturkunskap. haha, jag fick knappt g i a-kursen, men vem vet, jag kanske är lite klokare nu. Nu ska jag verkligen försöka få VG i det också, det hade varit så bra. skönt liksom ..
Matte C däremot. hahaha. öhm. provet var svårt, det kändes dock som att jag kommer få G på det minst, men jag vågar inte hoppas på det. Mitt VG i matte kan nog tacka för sig iaf.. jaja, det är väl inte hela världen.
religion blir spännande och se vad jag får.. jag tror jag ligger på vg-mvg. jag vill ha mvg, även om jag inte förtjänar det egentligen. Men Emilia, som inte har lämnat in grejer, fick mvg. jag har ju ändå fått vg och vg+ på grejerna.
well well. det återstår att se.

Jag tycker synd om min kusin som jag kommer träffa imorgon som jag inte känner. Han heter johan, hans liv har varit minst sagt händelserikt. usch, stackarn.. Han är väl runt 23 år eller så nu.. När han var runt 20 år tog hans pappa självmord hemma i deras hus, efter det "dog" typ min moster (som jag inte heller känner), eller hon är alkoholist och dom har nog, vad jag har hört, ingen kontakt alls. Johan har också en bror, men han är handikappad, typ förståndhandikappad, så han bor på ett hem.. som tur är! Johans farmor och farfar är döda, hans enda faster är också död, och han har ingen kontakt med sina kusiner på den sida. Han har ingen familj alls :o Jag har bestämt mig för att försöka få kontakt med honom. Han ska få komma på min student om han vill :) Johan johan. Jag tror han är snäll.

Spännande imorgon. Släkt som jag inte ens vet hur dom ser ut kommer på begravningen. Jag har träffat dom, men inte sen jag var 8-9 år. Det är ganska fint att en begravning kan dra ihop folk så. Det blir nog fint, det hoppas jag :) Men jag är lite ledsen. Det är jobbigt. Jag tänker och tänker... mkt på marcus, att han inte har reagerat mer, eller frågat hur det är mer. Om man säger såhär.. jag har varit på två begravningar i mitt liv, en var min pappas (JAG SAKNAR DIG <3) och den andra var marcus farfar, som jag knappt hade träffat, endast för att finnas där för honom och stötta honom. Jag har fått en kram, precis när jag berättade. Inget mer, inget hur är det eller så.. jag fattar inte bara. Visst om jag kanske inte har gått runt och gråtit bland folk och "skyltat" med hur jag känner för morfar. Men det han gick igenom då, han borde åtminstone fråga hur det är!?

huh. detta var jobbigt att skriva. Jag vill inte må dåligt för att morfar är borta, det var det bästa. Men jag rår inte för det. Jag känner i luften att han inte finns längre.. jag kommer nog känna mkt imorgon också. Åh, jag hoppas verkligen det blir fint imorgon, han förtjänar det ..

fy sjutton va mycket jag har skrivit nu, det var ett tag sen ..
pusshej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback