Up and down, where will it stop?
All my life I've been trying to understand..
I can't..
Dagen har varit vääääldigt upp och ner.
Från gapskratt till jättejättejättenära tårar.
Jag är stressad, men sånt orkar jag inte med så jag försöker mest att inte bry mig.
Jag vet inte ens varför jag sitter här. slöseri med tid, men jag fick blogg-behov.
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill eller ska skriva nu. Jag bara vill skriva.
inget kommer ur mig.
Det känns som att i vår familj har vi så sjukt lite respekt för varandra och för varandra känslor och behov.
Det händer nästan aldrig, verkligen sjukt sällan, som jag får vara ensam när det är någon annan i familjen hemma.
Eftersom jag har datan i mitt rum tycker om att dom kan liksom rusa in i mitt rum när och hur som helst.
Det är tröttsamt som as. Och idag, jag behövde verkligen sova för att orka plugga och orka vara på någorlunda bra humör, så jag skulle sova en powernap på en halvtimma. somnade efter en kvart, och självklart så väcks jag direkt då av telefonen, och jag tänker att min bror kan svara för mamma och mikkis var inte hemma och det var förmodligen dom som ringde, men tror ni han reser på sitt feta arsle och svarar!? nej, självklart inte, efter typ 15 signaler fick jag nog och sprang upp utan glasögon eller nåt. och dom ville att jag skulle komma ut och bära kassar, jag bad kim, men tror ni han gick!? nej, jag fick gå ut i shorts och t-shirt för att dom var redan på parkeringen och väntade. Jag kommer in, klockan ringer, oj slut på min powernap och jag har inte tid att sova mer, jag blev på jättebra humör sen, verkligen, och dom klagar på mig och går in i mitt rum och sätter sig vid datan, när jag ska plugga. jättekul.
Okej, förlåt, jag var tvungen att avreagera mig. jag tror jag känner som sofia kände.
mittenbarn. kuul. ja.
eller nåt.
förlåt. verkligen upp och ner hela dagen.
ibland bubblar det tillochmed, men inte ofta just nu.
nej, jag behöver skånefolk. och jag vill verkligen bo där från karnevalen till sista juli i sommar. om det skulle gå att ordna. men jag kan liksom inte begära att få bo hos folk så. det känns så dumt.
så det får förmodligen bli från karnevalen och tills stugan är slut.
och nu fick jag lite ångest igen, när det gäller efter studenten.
usch.
det är så svårt
vägskäl.
pusshej
I can't..
Dagen har varit vääääldigt upp och ner.
Från gapskratt till jättejättejättenära tårar.
Jag är stressad, men sånt orkar jag inte med så jag försöker mest att inte bry mig.
Jag vet inte ens varför jag sitter här. slöseri med tid, men jag fick blogg-behov.
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill eller ska skriva nu. Jag bara vill skriva.
inget kommer ur mig.
Det känns som att i vår familj har vi så sjukt lite respekt för varandra och för varandra känslor och behov.
Det händer nästan aldrig, verkligen sjukt sällan, som jag får vara ensam när det är någon annan i familjen hemma.
Eftersom jag har datan i mitt rum tycker om att dom kan liksom rusa in i mitt rum när och hur som helst.
Det är tröttsamt som as. Och idag, jag behövde verkligen sova för att orka plugga och orka vara på någorlunda bra humör, så jag skulle sova en powernap på en halvtimma. somnade efter en kvart, och självklart så väcks jag direkt då av telefonen, och jag tänker att min bror kan svara för mamma och mikkis var inte hemma och det var förmodligen dom som ringde, men tror ni han reser på sitt feta arsle och svarar!? nej, självklart inte, efter typ 15 signaler fick jag nog och sprang upp utan glasögon eller nåt. och dom ville att jag skulle komma ut och bära kassar, jag bad kim, men tror ni han gick!? nej, jag fick gå ut i shorts och t-shirt för att dom var redan på parkeringen och väntade. Jag kommer in, klockan ringer, oj slut på min powernap och jag har inte tid att sova mer, jag blev på jättebra humör sen, verkligen, och dom klagar på mig och går in i mitt rum och sätter sig vid datan, när jag ska plugga. jättekul.
Okej, förlåt, jag var tvungen att avreagera mig. jag tror jag känner som sofia kände.
mittenbarn. kuul. ja.
eller nåt.
förlåt. verkligen upp och ner hela dagen.
ibland bubblar det tillochmed, men inte ofta just nu.
nej, jag behöver skånefolk. och jag vill verkligen bo där från karnevalen till sista juli i sommar. om det skulle gå att ordna. men jag kan liksom inte begära att få bo hos folk så. det känns så dumt.
så det får förmodligen bli från karnevalen och tills stugan är slut.
och nu fick jag lite ångest igen, när det gäller efter studenten.
usch.
det är så svårt
vägskäl.
pusshej
Kommentarer
Trackback
