'cause you've got the soul of the sun

Dags att följa trenden.. Klockan är 02.39. Anledning att jag sitter uppe. öhm.

Att gå och lägga sig runt halv 11.
Att inte kunna somna.
Att sätta på tv:n.
Att försöka sova ännu en gång.
Att lyssna på musik samtidigt kanske hjälper?
Att få panik och börja gråta.
Att tankarna åter igen flyger till något ställe där dom tror att jag har cancer.
Att det den här gången var i hjärnan.
Att få ännu mer panik när min hjärna börjar filosofera om när jag berättar för mina käraste att jag har cancer i hjärnan och det är inte säkert att det går att rädda.
Att tänka på att jag bara skulle ringa två, förmodligen Sanne eller Mimmi eftersom det var dom jag senaste pratade med i telefonen.
Att säga till dom att dom får berätta för alla jag känner hur det är för att jag inte orkar ringa till alla.
Att också berätta att dom inte ska säga till alla bara för att dom ska tycka synd om mig, aldrig så, endast för att jag älskar dom.
Att sedan, när jag har fått massa massa massa panik och börjar slå i sängen och allt är kaos, slå på tv:n igen.
Att titta på tv:n tills ögonen är helt slut och min kropp är helt slut.
Att sedan försöka sova igen.
Att börja gråta och allt börjar om igen.
Att sedan ge upp, besluta sig för att börja skriva blogg.

Ja, trevlig natt. Jag ska upp 06.30 imorrn. Tjoho.
Vad beror det på? Utmattning? Något måste det vara.
Jag funderar på att gå till skolsyster imorgon.
Hon är väl säkert inte där iof, det är hon aldrig.

ATT HA PANIK.

Jag vill bara att allt ska vara bra.
Inte jobbigt.
Jag fattar inte varför jag känner såhär?
Jag har ett hem, en familj, mat, världens bästa vänner (visserligen för långt bort från mig, men dom finns ändå)

Jag har inget att klaga över! Va fan håller jag på med? :O