You bend until you break

Alfred berättade för en stund sen för mig hur stark han tycker att jag har varit genom allt jag har fått gå igenom och hur mkt han beundrade det.
Jag vet inte det jag. Jag känner mig inte så stark, men om jag tittar tillbaka så kanske.
Men ändå inte, alltså jag känner verkligen inte som att jag är det. Det skulle vara skönt att känna själv att jag är det.
Undra om jag skulle tro på mig själv mer då?

Idag, äntligen, kom skolkatalogen.. Jag ser dock för jävlig ut.
Jag skulle vilja att min klass var med sammanhållen. Vi kan säkert ha kul tillsammans, men allt skiter sig alltid.
humsidumps.

Jag har en blogg-torka nu, kommer inte på något.
Puss.. ni betyder mycket <3

Kommentarer
Postat av: Mary

Sötnos, Du är underbar! GLÖM ALDRIG DET!

2007-12-09 @ 16:11:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback